I måndags ägde en explosion rum i ett nedlagt franskt kärnkraftverk. Jag inser att det är en nyhet som är värd att uppmärksamma, men jag reagerade ändå på att nyheten fick så pass stor plats i tidningarna. I Svenska Dagbladet nästan en helsida och artikeln var försedd med bild, hade kartor och faktarutor. Vidare hade reportern intervjuat oroliga boende i närheten. Myndigheterna hade tidigt lugnat med att ingen radioaktivitet hade läckt ut och att explosionen inte ägde rum i närheten av några gamla reaktorer. Nu kan man ju välja att inte lita på myndigheter men faktum är att kärnkraftverket inte varit i drift på länge.
Min tes är att redaktörer valde att lyfta upp denna nyhet för att de vet att det finns en förhöjd allmän oro för kärnkraftsproblem efter den allvarliga olyckan i Japan som ägde rum så sent som i mars i år. Jag menar att nyheter som ligger i linje med en gammal, dock inte för gammal, nyhet är extra intressanta för nyhetsredaktörer. Detta eftersom även en relativt liten nyhet har chans att bli en ”snackis” om bara ämnet där nyheten har ägt rum finns någorlunda färskt i minnet hos läsarna.
Anser att min teori får ett visst stöd i ”Handbok i ekonomijournalistik” av Tommy Berglund och Martin Ahlquist. På sidan 97 presenteras en modell för nyhetsvärdering som kallas ”Top of the Mind”-modellen. Den går ut på att man ska lägga mest resurser på ämnen som står högt på nyhetsagendan. Enligt författarna är det bara några få ämnen åt gången som kan fånga publikens intresse. Den redaktion som kan ta fram flest nyheter inom dessa ämnen framstår som nyhetsledande. Det ska dock sägas att det allra finaste är att skapa en alldeles ny ”top of the mind”-nyhet. Då är chansen stor att man gjort ett scoop!
Mitt exempel med explosionen i Frankrike är inte klockrent då kärnkraftsolyckor väl inte står högt på nyhetsagendan för dagen. Men jag tycker ändå att ämnet finns på agendan, fast lite längre ned, på grund av olyckan i Japan. Därför blev, menar jag, explosionen mer än en notis i tisdagens tidning.
Höghus planeras vid Brommaplan
I min lokaltidning, som bevakar de västra förorterna i Stockholm, läser jag en liten notis om utvecklingen av de planer som finns på att bygga två höga flerfamiljshus i närheten av min bostad. Notisen väcker mitt intresse. Varför? Av de kriterier som en nyhet ska ha enligt Björn Hägers ”Reporter” uppfyller notisen bara knappt hälften. Inte är nyheten ny då planerna har uppmärksammats tidigare, inte är det icke-normalt då hus byggs hela tiden i ett Stockholm som växer så det knakar och inte handlar det om några elitpersoner.
Men nyheten uppfyller viktkriteriet då jag tycker det är av vikt att vi inte ytterligare blir av med grönområden här i närområdet. Precis som alla andra inser jag att det behövs nya bostäder, men precis som alla andra tycker jag att man då ska bygga någon annanstans än där just jag bor… Nåja, åter till ämnet nyhetsvärdering. Ett kriterium är alltså uppfyllt. Vidare ligger det planerade huset i min närhet så det kriteriet är definitivt uppfyllt. Relativt lättbegripligt är det också för hus har man ju sett förut. Slutligen så innehåller byggplanerna även ett visst mått av konflikt för det finns människor som är för och människor som är emot.
Jag håller med Björn Häger när han skriver att man gärna slänger sig över de lokala tidningarna före rikstidningarna om man har en valmöjlighet. Min slutsats är att visst kan man på ett intellektuellt och känslomässigt plan beröras av det som händer i stora världen men det som händer i ens omedelbara närhet berör oss både omedelbarare och konkretare.
Det här med närhet behöver ju inte bara handla om geografi. På sidan 87 i ”Reporter” finns ett diagram som visar begreppet närhet i tre dimensioner, nämligen tidsmässigt, kulturellt och rumsligt. Det är därför en ny elkontakt kan vara värd en stor och genomarbetad artikel i en tidning som riktar sig till personer i elbranschen men knappast värd ens en notis i andra tidningar. Elektriker lever då i samma arbetsrelaterade kultur.
Haj attackerade surfande diplomat
I måndags kunde man läsa i Aftonbladet att en surfare hade blivit biten av en haj i Australien. Jag blir fundersam på varför tidningarna, oftast kvällstidningarna, publicerar dessa nyheter med jämna mellanrum. Tycker nyheten knappast uppfyller något av kriterierna. Händelserna äger rum på andra sidan jordklotet så någon vidare närhet känner jag inte. Haven där kryllar av både surfare och hajar så självklart händer sådant här ganska ofta och är därför varken något nytt eller något icke-normalt. Händelserna av den här typen har verkligen ingen vikt för mig. Så varför publicerar tidningarna den här typen av nyheter?
Tror svaret är att det finns något kittlande med sådana här historier. Kanske vi ska ta del av nyheten med skräckblandad förtjusning? Men jag har upptäckt att en gemensam nämnare med notiserna är att de alltid är försedda med en färgbild på en blodig surfare. Eller eventuellt en arg haj. Jag tror att den dramatiska bilden är en förutsättning för att texten ska bli publicerad. Kanske dessa tidningar måste innehålla en viss kvot med nyheter som är mer av kuriosa. Fast jag kan ju inte förneka att en historia om en surfare och en haj som kommer i närkontakt med varandra onekligen innehåller nyhetskriteriet konflikt. Kanske det räcker med att ett av kriterierna är uppfyllt, bara det i så fall är rejält uppfyllt. Och förresten var ju den olycklige surfaren förra veckan någon form av diplomat så kriteriet elitperson fanns också där.
